På både Zawak och Luckan. Luckans spekulanter är några jag hoppas ska tacka ja, men dom skulel titta på fler shettisar innan dom bestämde sig och hör av sig på torsdag. Dom var seriösa och hon hade med sig en vän som hållt på med shettisar i många många år som expertråd. Då är man en seriös köpare och köper inte enbart för att ponnyn är söt.
Zawaks spekulanter tyckte att han var jättevacker såklart, som alla tycker. Dom funderade några dagar och tackade idag nej pga dom vill ha en mer färdig häst. Sedan skrev dom en kommentar som fick mig att börja gråta. Jag förstår att dom menar väl, men i det här läget blev det bara så jävla jobbigt att höra… Dom skrev att dom tycker jag ska försöka behålla honom för han verkar må så himla bra med mig… Att det vore så synd attg riva upp honom nu när han äntligen verkar ha funnit sin trygghet i mig. Usch tvi vale för att höra det när man måste sälja… Och att få höra det av främmande människor, som bara sett oss tillsammans i nån timme i ridhuset, det är för mig hur stort som helst. Det säger mig att jag vet vad jag sysslar med, jag vet hur man tränar en häst, jag vet hur man får en otrygg häst att finna lugn, att lita på mig. Jag har kommit SÅ långt med honom… Det känns som om jag sviker honom så grymt genom att sälja… Som om jag lämnar honom på trappen som en sommarkatt att klara sig själv… Jag önskar så in i norden att jag kunde behålla, eller att man hittar en fodervärd som bor här i Sthlm, så han kan stå kvar, så att jag kan få ha honom igen om nåt år… Någon, snälla finns det inte någon?
