Det är ungefär en månad sedan jag uppdaterade sist. Det har varit en riktigt tung månad… Zawak har nu fått diagnosen kissing spines och ataxi. Jag har kämpat in i det sista för att försöka få honom bra, men det går inte. Han är nu utdömd och kommer inom kort att avlivas. Jag känner mig förtvivlad, försöker hitta utvägar överallt.. Men när jag red sist fick jag kommentaren att det ser ut som att jag försöker tämja en vildhäst, och då kände jag att det fick vara bra. Min egoism får inte gå före hans välfärd. Så han ska få vandra vidare, hur fruktansvärt ont det än gör i varje cell i min kropp. Han är min bebis, min skyddsling… Han har gått från osäker, missförstådd och rädd, till en lycklig välmående stark individ. Han kan allt som stornella kan, jag litar på honom med allt jag har. Det gör så ont att tänka på att jan snart inte finns hos mig längre, men jag vet att det är det rätta att göra. Jag vet att jag har gjort allt i min makt, jag har gett honom ett riktigt bra liv, ett bra avslut. Han är lycklig, harmonisk och trygg och ska så förbli tills han dör. Jag kommer själv gå med honom till avlivningen, även om jag känner att jag inte klarar det riktigt. Han ska få behålla min trygga hand tills han drar sitt sista andetag. Har jag inte övergett honom än så tänker jag inte göra det nu heller. Jag gör det för honom, sätter alla mina känslor åt sidan och följer honom in i det sista.
« Zawak
Hej Carina!
Har läst din blogg ibland.
Kan han inte få leva vidare utan att vara ridhäst?
Jag har själv min gamla tävlingshäst här hemma som blev utdömd år 2000. Alltså 11 år sedan. Han fungerar inte som ridhäst trots alla möljigheter och alla behandlingar som han gått igenom. Inte ens som promenad häst. Men om jag bortser från mitt egoet behov av att rida så kan han leva ett lyckligt och långt liv utan att någonsin behöva bära ryttare på ryggen. Att en häst bara är lycklig om den kan ridas är det endel människor hävdar.
Däremot inte jag. En häst är inte född till att ha ryttare på ryggen och kan givetvis leva ett vanligt hästliv utan ryttare och njuta av livet ändå. Många avelsston rids aldrig men är lyckliga ändå.
Min häst är inte riden alls på dessa 11 år. (Innan dess tränades och tävlades han aktivt under sitt liv) Men han går här hos mig i hagen, blir ompysslad som en kung och bara njuter nu på ålderns höst.
Vet flertalet hästar som blivit utdömda men som ägaren gjort allt för att hitta ett annat användningsområde än att göra slut på sin väns liv. Sällskapshäst, promenadhäst, tricktraining, körhäst,listan kan göras lång.
Som du skriver så är han lycklig och trygg nu och just därför gör det så ont i mitt hjärta att han ska få sluta sina dagar.
Om man däremot ser att hästen mår dålig, är loj, tappat hull och livslusten. Att gnistan inte finns där då är det en annat beslut att tänka på om man har gjort allt.
Det var bara lite av tankarna som jag fick i mitt huvud när jag läste din uppdatering.
Hälsningar Anna
Hej
Zawak är en otroligt energisk häst, som behöver mycket stimulans i knopp och kropp för att må bra. Att bara gå runt i en hage, tömköras o promeneras kommer han inte må bra av. Därtill har jag inte råd att ha honom ensam eftersom jag skiljt mig. Jag sa från början att om han blir bra ska jag hitta ett nytt hem åt honom, d bästa som finns. Men håller han inte så vågar jag inte sälja, av rädsla för att han kommer fara illa. Hade jag kunnat så hade jag behållt o hittat andra vägar, men han skulle ändå inte må helt bra, då han behöver mer än vad promenader mm ger. Ingen mer än jag vill att han ska få leva, men det är det här beslutet som känns som d bästa, för hans skull.
Han har tur som har dej till matte. Klok, lyhörd och omtänksam som sätter din hästs välbefinnande i första rummet. Att vara med honom ända till slutet blir säkert jobbigt, men efteråt är jag övertygad om att du inte kunde gjort det på något annat sätt. Han är i alla fall som du beskriver en lycklig, harmonisk och trygg häst in i det sista tillsammans med sin matte.
Tack snälla rara du, det värmer!
Hej Carina Malin som red han 2 sommrar på gotland bland annat under inridningen. Att de va något som inte stämde redan då va rätt solklart om jag tänker tillbaka.. jag vet men på något sätt va vi ett par men när någon annan kom och skulle rida va han som ne vildhäst.. Han va så otroligt mysig och go. vi hade många timmar i longering och skritt turer i skogen,,
Om du vill ha någon bild på han sedan dess så kan du skicka din mejl adress,
alltså sen han va 3-4 år.. kramar